Viltspår När en viltspårhund är ute på riktigt eftersök, är det viktigt att det skadade djuret som hunden spårar hittas och att djurets lidande får ett slut. Enligt svensk lag ska en viltspårhund finnas tillgänglig vid jakt på det som kallas för klövvilt alltså vanligtvis älg, rådjur och hjort. Hunden behöver inte vara med på själva jakten, men den ska kunna vara på plats inom två timmar och kunna spåra upp skadeskjutna djur. Viltspårhundar används också vid trafikolyckor där vilda djur är inblandade.
För att få fram bra och pålitliga viltspårhundar anordnar de flesta av Svenska Kennelklubbens (SKK) jakthundsklubbar kurser och prov i viltspår. Viltspår kan du träna själv med din hund, att ha en kompis och medhjälpare ute i skogen är ju alltid kul, men inte nödvändigt vid den här spårträningen. Nästan alla hundar som gillar att spåra passar att tränas i viltspår.
Vad som behövs förutom en hund är en spårsele, som passar hundens storlek, en spårlina som är mellan 5 och 10 meter, och blod. Blod av rådjur och älg är svårt att köpa i affären, därför används gris- eller nötblod istället. Blodet beställs i literförpackningar i en livsmedelsaffär som har manuell köttdisk. Det brukar ta mindre än en vecka för affären att få hem blodet. I det köpta blodet är det tillsatt ett kemiskt ämne som förhindrar det från att koagulera. Till varje spår används bara en liten mängd blod, det som inte används fryser man ner och sparar till nästa gång.
Lägga spåret Vad som mer behövs är snitslar för att märka ut var spåret går, och så förstås en viltklöv, oftast underdelen av bakbenet från ett rådjur eller en älgklöv. En lugn och bra spårskog väljer du för första spåret. Din hund får stanna hemma under tiden du snitslar spåret och lägger ut blodet. Första gången ska spåret vara kort och ganska rakt, det kan räcka med 20-30 meter, och helst ligga i medvind. När du kommit till spårslutet och märkt ut det ordentligt, går du en omväg tillbaka så att du inte trampar i själva spåret. Om du har en medhjälpare kan hon eller han snitsla spåret och du går efter och blodar. Men under de första korta spåren kanske du kan bloda spåret samtidigt som du snitslar.

Själva blodutläggandet kan göras med olika metoder. Man kan använda sig av en väl ursköljd ketchupflaska och stänka blodet i spåret, eller köpa en speciell spårläggarkäpp, där blodet fylls på i käppen och vid varje "dutt" med käppen på marken rinner lite blod ut. Man kan också ha blodet i en bunke och doppa en käpp som man fäst en liten svamp i änden på, och doppa svampänden av käppen i blodet och stämplar. Där spåret börjar sparkar du upp marken och blodar ganska mycket. Sedan bör det vara ungefär 1-5 meter mellan spårstämplarna, förutom i början och i slutet av spåret där det kan vara lite tätare mellan dem. Den som blodar ska också ha en rådjursklöv fastbunden som släpar efter och alltså avger sin doft i spåret. När du kommit till spårslutet och sparkat upp marken lite här också, lägger du rådjursklöven där.

Gå spåret Nu är du färdig med själva spårläggandet och kan, efter det att du tagit en omväg från spåret, gå hem till hunden. Viltspår ska ligga en stund innan hunden får gå spåret. Om ett djur blivit skadeskjutet på riktigt ger man i regel djuret tid att lugna ned sig och gå undan och lägga sig innan hunden får börja spåra. I början av hundens spårträning behöver spåret inte ligga längre än någon timme, men så snart hunden kommit på vad den ska göra och dessutom tycker att det här är det roligaste som finns ska du låta spåret ligga längre. Nu är du och hunden på väg till spåret, hunden ska ha koppel på sig, spårselen sätter du på först när ni är helt nära spåret. När hunden har fått sele och lina på sig, går ni tillsammans fram till spårbörjan, du pekar och visar hunden med lugn röst på platsen. Hunden kommer säkert att börja nosa och kanske till och med slicka på blodet. Beröm. Ge hunden tid att försöka följa spåret, det är ingen brådska, men så fort hunden börjar gå iväg i spårriktningen berömmer du med låg, lugn röst. Lugn och Tyst Det är bra att du tänker på även när ni tränar att du och hunden ska röra er lugnt och att du är lågmäld. När det är "på riktigt" gäller det ju att inte störa och stressa det skadade djuret, därför ska den perfekta viltspårhunden gå i så lugn takt att du som följer efter kan göra det så tyst som möjligt. Många hundar blir lite skärrade av bloddoften första gången de stöter på den, andra sätter världens rulle och vill fort fram till spårslutet. Den försiktiga hunden stöttas och uppmuntras medan den ivriga får lugnas och dämpas. Det är inte nödvändigt att hunden vid spårets slut kastar sig i vild glädje över rådjursklöven, en del hundar är mycket förtjusta i denna typ av ben medan andra inte vill befatta sig med den. Det spelar inte så stor roll hur din hund gör, ge hunden beröm och godis så att den förstår att spåruppdraget är slut och att den varit duktig.

Efter avslutat spårarbete tar du av selen och sätter på hunden kopplet istället och går i en vid båge tillbaka mot utgångspunkten. Har du sällskap av andra och ni lägger flera spår ska det var minst en 150 meter mellan spåren, så att hundarna slipper vittring från de andra spåren. När du ska fortsätta träningen med hunden kan du ganska snart öka längden på spåret, du kan lägga några 90-graders vinklar och även gå en tio meter utan att bloda och enbart låta klöven släpa i spåret.

Viltspårsprov När man tycker att hunden spårar säkert och bra, det vill säga att den inte växlar från blodspåret till något färskare och intressantare spår av vilt. Hunden går i ett lagom tempo, den kanske tappar bort spåret någon gång, men är koncentrerad och hittar snabbt spåret igen utan större problem. Då kan det kännas som en utmaning att anmäla till något officiellt viltspårprov. På prov är spåren 600 meter och i den första klass man startar i - Anlagsklass - blodas spåret 2-5 timmar innan hunden får gå det. Till det spåret har spårläggaren använt lite drygt 3 dl blod och på en sträcka i spåret är det inget blod utan bara spår efter klöven (och spår läggaren). Det här är ingen tävling, det är ett prov där hunden får godkänt eller inte godkänt.

Om hunden har blivit godkänd i Anlagsklassen är man välkommen att anmäla till Öppen klass. Här är spåret lika långt, men blodas 12-24 timmar innan hunden börjar spåra. I Öppen klass har man skottprövning. När man är ca 50-100 meter ifrån spårslutet får man lägga eller sätta hunden. Domaren eller någon annan provfunktionär går ca tio meter från hunden och avlossar ett skott med hagelbössa eller startpistol. Sedan får hunden fortsätta spårarbetet. Att man skjuter beror på att man vill skapa en så verklig situation som möjligt. I den öppna klassen tilldelas hunden första, andra, tredje eller inget pris.

Viltspårprovregler fastställs av Svenska Kennelklubben (SKK). På viltspårprov får alla hundar över 9 månader delta, även blandraser och oregistrerade hundar. I övrigt följer man tävlingsbestämmelser som gäller vid andra prov och tävlingar.

Viltspårschampionat (SvCH) För att hunden ska få ståta med championtiteln krävs tre stycken 1:a pris i Öppenklass på viltspårsprov och dessutom lägst en 2:a i kvalitetsbedömning på utställning. Regler för viltspårsprov <<< Viktig information med anledning av nya bestämmelser för viltspårschampionat <<<

Exempel på blodläggning <<<